I valrörelsen i höstas talade många politiker, inte minst Fredrik Reinfeldt, om många människors dagliga kamp för att få ihop alla bitar i vars och ens livspussel. Uttrycket myntades av fackföreningen TCO, enligt egen utsago. Redan i valrörelsen 2002 drev TCO kampanjen ”Jobb, Hjärta, Familj”, där frågan om hur människor praktiskt ska få ihop sin vardag med både yrkesliv och familjeliv, stod i centrum. Ordet Livspusslet var fött.
TCO är så nöjda med sitt ord att de har registrerat Livspusslet som ett varumärke. ”Livspusslet … har nu införlivats i ordförrådet hos såväl politiker som journalister i Sverige och det är vi glada för. För ju fler som känner till ett problem, och sätter namn på det, desto större möjligheter att hitta lösningar”, skriver förbundets projektledare för Livspusslet på TCO:s hemsida. (Kanske är det vägen att gå om man vill att alla bitar ska falla på plats? Att skaffa sig en egen projektledare för Livspusslet.)
Läs mer om förbundets arbete kring frågor om föräldraskap, yrkesliv och jämställdhet via följande länk.
Läs också Karolina Ramqvists mycket intressanta artikel i Arena om det nya ordet och dess innehåll. Hon skriver bland annat: ”Idag finns livspusslet med i alla partiers retorik. På ett plan är det det största tecknet på att ett antiauktoritärt, antipatriarkalt tänkande har om inte slagit igenom så i alla fall förändrat förutsättningarna för politiska förhandlingar i Sverige. Livspusslet lägger upp det privata i offentligheten och uppgraderar hemmet och det obetalda arbete som utförs där till en riksangelägenhet. Det är ett subversivt ramverk som för tillfället fylls med mest konservativ ideologi. Det är på en gång scenen för regleringen av kvinnans villkorliga frigivning och reaktionen på densamma; en scen som feminister har snickrat på i evigheter, men som i skepnad av just ett ”livspussel” ger en möjlighet att tala om könsskillnader och jämställdhet utan att behöva nämna feminism. I valrörelsen 2006 försvann jämställdhetsfrågorna på grund av dels SVT:s Könskriget och dels fi, som fick andra partier att styra bort från jämställdhet. Det som från början varit jämställdhetsfrågor blev frågor om livspussel. Och eftersom det gemensamma i livspusslet finns till för att stötta familjen och inte tvärtom, som i folkhemmet, blir till exempel ett kristdemokratiskt vårdnadsbidrag inte en inskränkning på alla kvinnors frihet utan bara ännu ett sätt för den individuella familjen att välja att leva sitt liv. Något som andra ska skita i.” Hela Karolina Ramqvists artikel finner du här.
(juni-augusti 2007)