Nej tack, jag är läkare

Läkaren, som på fritiden ägnade sig åt maratonlöpning, kom en kväll springande hemåt. När hon nästan är hemma kommer en bil rullande upp vid hennes sida. Hon tycker sig känna igen de som sitter i bilen och vinkar glatt åt dem. I samma stund springer hon rakt in i en lyktstolpe som hon inte noterat. Sedan blir det svart. Då hon vaknar, ser hon två vettskrämda ansikten som stirrar ned på henne.

– Behöver du hjälp? undrar den äldre mannen.

Utan att att reflektera det minsta svarar läkaren, med tillkämpat lugn, medan blodet rinner ned i ansiktet:

– Nej tack, jag är läkare.

Berättat för Erik Mattsson